Sniglarna orsakar skada främst mellan slåtter och bärgning. Det till en början fuktiga höet är en lämplig uppehållsmiljö - särskilt på dagarna - då sniglarna söker skydd. Nyslaget gräs äts med förtjusning av sniglarna, och förorenas samtidigt av deras exkrementer, vilket kan göra höet osmakligt. Särskilt i vallodlingar med låga, täta växter (klövervall) kan sniglar uppträda i stor täthet. Skador på oljeväxter (raps etc) orsakas främst av en annan art - åkersnigel.

 

Sniglarna är inte giftiga, men när de dör och ruttnar bildas ämnen, som kan göra höet (ensilage) otjänligt som djurföda. Det ekonomiska bortfallet kan vara avsevärt för bönderna. Jordbruksverket och Statens Veteriärmedicinska anstalt bedriver sedan 2008 forskning på området.

Vid täckodling bildas fuktiga miljöer under täckmaterialet som är idealiska för sniglar.

I snigelrika områden rekommenderas inte täckodling, då risken för massförekomst är uppenbar.