Naturhistoriska museet har en av de större skelettsamlingarna i Nordeuropa. Den har utformats av tidigare intendent Johannes Lepiksaar till ett förstklassigt arbetsredskap, där lättillgänglighet utgör grundprincipen.

Samlingen består idag av drygt 18 000 skelett och skelettdelar (även subfossila), där alla grupper av vertebrater från alla världens hörn ingår. Tyngdpunkten ligger på västsvenska däggdjur, fåglar och fiskar. Från några av de inhemska arterna finns större skelettserier, t. ex. knubbsäl, tumlare och berguv, samt ett stort svanmaterial som inkommit genom Sven Mathiassons forskningsarbeten. Även skelett från husdjur ingår i samlingen.

 

Bland de nära 600 valskelett är några av de stora arterna representerade med hela sitt skelett. Större serier finns dessutom från exotiska däggdjur från Afrika (H. Skoogs, D. Sjölanders och B. Wennerbergs expeditioner), Indonesien (W. Kauderns expediton till Sulawesi) och Sydamerika (L. Söderströms insamling i Equador).
  
Benlexikonet
I anslutning till skelettsamlingen finns en benbestämningssamling, det s.k. ”benlexikonet” som är ett viktigt hjälpmedel för zoologer, arkeologer och osteologer - även det initierat och uppbyggt av Johannes Lepiksaar.
Benlexikonet är en jämförelsesamling där en fullständig uppsättning ben från flertalet nordeuropeiska däggdjur, fåglar och fiskar återfinns. Dessa är systematiskt ordnade så att ett benfynd går att jämföra med samma benslag från olika arter. På så vis kan man artbestämma utifrån ett enda ben av ett djur.

Vad har man då ett benlexikon till?
I sediment och vid arkeologiska utgrävningar hittar man ofta lösfynd av ben. Genom att dessa går att artbestämma kan materialet berätta om djurlivets förändringar de senaste 13 000 åren, ben från stenåldern ger information om människans jaktbyten och matvanor. Ben från utgrävningar i de medeltida städerna ger oss inte bara kunskaper om tidens matvanor utan också hur husdjurens storlek förändrats genom tiderna. Exempel på sådana ben finns i benlexikonet, vilket avsevärt underlättar bestämningsarbetet vid arkeo-zoologiska undersökningar.

Skelettsamlingarna är regelbundet använda av forskare från olika discipliner. Materialet är lättillgängligt och arbetsplatser står till förfogande. Assistens kan ges vid långväga förfrågningar.