Spansk skogsnigel - Arion lusitanicus 
Spansk skogssnigel med ägg
Den spanska skogssnigeln är i vuxet tillstånd i storlek som en svart skogssnigel (ca 8 - 13 cm). Färgen är oftast mörkt brunröd, men varierar starkt alltifrån nästan svart över alla bruna och röda färgnyanser till orangegul.
Som vuxen saknar den oftast teckningar men ungdjur kan ha mörka sidoband med ett smalt orange fält över.
Arten kan lätt förväxlas med flera andra sniglar, och för att kunna göra en säker artbestämning måste man göra en anatomisk undersökning. Spanska skogssnigeln är allätare. Det spektakulära namnet "mördarsnigel" har den fått genom sitt aggressiva och delvis kannibalistiska beteende. Ätskador av arten har observerats på i stort sett alla typer av grödor och prydnadsväxter.
 Mörk variant av spansk skogssnigel
Arten härstammar ursprungligen från Iberiska halvön (Spanien och Portugal). Under 1970-talet spreds snigeln över stora delar av Väst- och Mellaneuropa och kom till Sverige 1975.
Spridningen sker huvudsakligen passivt genom människans handel med plantor och prydnadsväxter. Ägg och snigelungar följer med i rotsystem och jord. Spridningen underlättas av att det räcker med ett enda ägg eller unge för att den skall kunna föröka sig.
Unga exemplar av mördarsniglar är ofta randiga
Sniglar är hermafroditer - dvs hanar och honor på en gång - men den spanska skogssnigeln kan dessutom befrukta sig själv. Ett enda ägg räcker alltså för att den skall kunna etablera sig!
Under vissa år har artens överlevnad också ökat betydligt på grund av de milda vintrarna och de fuktiga somrarna. Arten påträffades första gången i Sverige i västra Skåne och spreds sedan långsamt fram till 80-talet. Under 80-talets början skedde en mycket snabb spridning av arten i Västkustlandskapen och västra Skåne. I mitten av 80-talet rapporterades de första fallen med massförekomst och svår skadegörelse i Göteborgstrakten.
I Östsverige började arten spridas senare och dess snabba frammarsch i Stockholmstrakten, där snigeln i dag är tämligen spridd, startade först 1988. I inlandet är förekomsterna ännu så länge få och spridda. Den har hittats övervintrande så långt norrut som vid Örnsköldsvik.
Läs mer om livscykeln
Utbredningskarta 1999. Utbredningen är i princip densamma fortfarande (2007).
Klicka på bilden för större karta.
|