Webbplatsen använder teknik som troligen inte stöds av din webbläsare som exempelvis Internet Explorer 11. Vissa saker kan se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.

Gå direkt till huvudinnehållet

Pantersnigel

Pantersnigeln är en av våra 23 kända snigelarter i Sverige. Läs om snigelns kännetecken, var den finns och vad den lever av.


Pantersnigeln (Limax Maximus) varierar i utseende vad gäller färg och mönster. Grundfärgen är ljust grå. Snigeln har fått sitt namn eftersom den i de flesta fall är tydligt fläckmönstrad i svart-grått-vitt med längsgående mörkare band eller fläckrader. 

De kan ibland vara enfärgat grå till gråsvart och då svår att skilja från gråsvart kölsnigel. En bra artskiljande karaktär är undersidan. Den så kallade krypsulan har tre ljusa fält hos pantersnigeln (se bild). Pantersnigeln är en stor snigel som i utsträckt tillstånd kan bli 12-20 cm.

Pantersnigeln och den gråsvarta kölsnigeln är kända för sitt säregna parningsbeteende. De parar inte sig på marken som andra sniglar utan gör det hängande i slemtråd (se bild). 

Förekomst och spridning

Pantersnigeln har med människans hjälp spridit sig till Sverige från Mellaneuropa. Spridningen sker huvudsakligen med plantor och jord. Pantersnigeln förekommer sporadiskt i Syd- och Mellansverige,  i Norrland enstaka fynd. Arten är kulturbunden och påträffas främst i trädgårdar, parker och på kyrkogårdar. Den har även börjat sprida sig ut i naturliga lövskogsmiljöer.

Pantersnigeln orsakar normalt inte några skador. Den brukar livnära sig av dött växtmaterial. Under de fuktiga somrar de förekommer talrikt, kan de ge sig på odlade växter. Men det är mycket sällan man behöver bekämpa dem.

Senast uppdaterad: 2017-11-01 14:41