Olika metoder att bekämpa

Snigelgifter Flera typer av gifter används för snigelbekämpning. I Sverige får endast medel med järnfosfat som aktivt ämne (snigelfritt, snigeleffekt m.fl.) säljas till allmänheten. Preparaten består dels av ett lockmedel, som får sniglarna att äta det, och en aktiv substans – järnfosfat – som får sniglarna att svälta ihjäl. Järnfosfatet verkar selektivt och dödar bara sniglar, dvs alla sniglar - inte bara de skadliga. Medlen utgöres av pellets som strös ut över de ytor på vilka man vill bekämpa sniglarna. Åtgången kan bli ganska stor och vid regn upplöses också kornen, vilket begränsar effekten. Det bör också påpekas att rent järnfosfat (utan tillsats av lockmedel) inte ger någon effekt på sniglarna. Betydligt farligare snigelbekämpningsmedel finns på marknaden, t. ex. methiocarbbaserade gifter (t.ex. Mezurol). Användningen av dessa medel är i Sverige omgivna med stränga restriktioner eftersom de inte verkar enbart mot sniglar utan också dödar andra djur. Förgiftningsfall bland husdjur har förekommit. Medlen får bara användas, under begränsade tidsperioder, av kommersiella odlare efter tillstånd från Länsstyrelsen. Insmuggling av dessa gifter till Sverige förekommer, men såväl detta som användning utan tillstånd är olagligt. Bekämpning av sniglar med parasitmaskar Rundmasken Phasmarhabditis hermaphrodita kan användas för bekämpning av sniglar. Snigelbekämpningsmedlet Phasmarhabditis innehåller vilande larvstadier av masken säljs kommersiellt. Masken tränger in i snigelns mantelregion och det infekterade djuret dör inom några dagar. Phasmarhabditis har visat sig effektiv på sniglar i släktet Deroceras, dit bl.a. åkersnigeln (Deroceras reticulatum ) hör och även andra små snigelarter och vissa snäckor. Om arten är verksam på större snigelarter som spansk skogssnigel ('mördarsnigel') – Arion lusitanicus – är dock osäkert. Nyare studier tyder dock på att en viss effekt finns på ungdjur av spansk skogssnigel men inte på vuxna individer. Bäst effekt får man därför på våren då det bara finns ungdjur. Försiktighet påbjuds, då parasitmasken inte förekommer naturligt i Sverige och användning kan medföra att arten sprider sig, och angriper i landet förekommande, harmlösa sniglar och dödar dessa. I Sverige har införsel och användning av dessa medel inte varit tillåtna, men kommer att så vara från och med innevarande år (2008 Snigelbarriärer - om att sätta staket runt sin rabatt Det finns flera sätt att stänga ute sniglar men ingen av metoderna är 100%-ig. Kemiska barriärer: Man läger ut ämnen eller häller ut vätskor över vilka sniglarna inte vill/kan passera. Exempel på detta är kalk (släckt eller bränd): fungerar så länge strängen är intakt. Aska eller granbarr nämns också ofta, men de har bara en liten effekt. Ibland nämns också avkok av rabarber, vilket dock inte verkar fungera. För samtliga dessa ämnen gäller dock att barriärerna lätt skadas eller upplöses av regn och att de därmed kräver regelbunden tillsyn. Sniglarna kan också gräva sig under denna typ av barriärer. Granulat med starkt vätskeabsorberande förmåga. Suger ut vatten ur sniglarna och deras slem och försvårar eller förhindrar på så sätt passage. Kopparplåtar med nedvikt kant: Snigelstängsel i form av kopparplåtar med nedböjd kant. Bygger på att sniglarna skyr koppar. Uppges vara effektivt men ger inget 100%-igt skydd. Det finns även självhäftande tejper med kopparyta. Elstängsel: Består av två ledningstrådar (låg spänning, hög strömstyrka). När sniglarna kommer i kontakt med båda ledningstrådarna förbränns de. Effektivt så länge sniglarna inte kan gräva sig under. Problem: Svårt att stängsla in hela trädgårdar, risk att barn eller husdjur kommer i kontakt med ledningstrådarna. Tillverkas kommersiellt och kan köpas.