Tofsvipan – fågeln med unikt läte och frisyr

En mycket tjusig fågel med, som namnet antyder, en snygg nacktofs vilket gör den lätt att känna igen. Magnus Gelang, intendent på Göteborgs naturhistoriska museum, berättar mer!
Tofsvipan är en populär fågel men många smeknamn. Vad sägs om till exempel säavipa, såkaja eller tikråka? På skånska uttalas vipa som vibe och när fågeln anländer i mars när de första riktigt fina dagarna börjar krypa på, då sägs det att det bara är vibevintern eller vibefnysan kvar innan den riktiga våren anländer.
– Tofsvipan är ett av våra tydligaste vårtecken, och har genom hela bondesamhället funnits nära oss människor. Därför är det en välkänd och för många en kär fågel. Den är dessutom lätt att känna igen och har både tofs och ett riktigt roligt läte! säger Magnus Gelang.
Men har egentligen den där tofsen någon funktion? Jodå, tofsen kan bland annat resas vid aggression och upphetsning och verkar därför fungera för att signalera och kommunicera.
Som omtyckt fågel är tofsvipan omgärdad av många myter och föreställningar. I äldre svensk folktro sades det att man om man spelar om pengar kommer man alltid att vinna om man har ett viphjärta i vänstra skon. Det påstås också att man i ett vipbo kan hitta en färgglad sten som kan göra en osynlig om man bär den med sig. Och i Västergötland sägs det att om tofsvipan lägger sina ägg högt blir det en våt vår och sommar.
Men arten har tyvärr minskat stort i antal med en ökad nedgång grundad i 1800-talets utdikningar av odlingslandskapet. Under 1970-talet och framåt har arten främst minskat på grund av en alltmer intensiv spannmålsproduktion och minskade ytor betesmark. Trots detta är tofsvipan än så länge en vanlig fågel, och för många ett kärt vårtecken.
Tofsvipan flyttar dock återigen söderut någon gång mellan maj och oktober och de allra flesta flyttar redan i juli så det gäller att ge sig ut på spaning redan nu om man med säkerhet vill kunna få syn på en.
– Det är framför allt fjolårsungarna som flyttar tidigt. Vissa småflockar av vipor kan bli kvar längs Hallands- och Skånekusten vintern igenom, säger Magnus Gelang.Författare: Anna Härdig, digital kommunikatör i Förvaltningen för kulturutveckling