Webbplatsen använder teknik som troligen inte stöds av din webbläsare som exempelvis Internet Explorer 11. Vissa saker kan se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.

Gå direkt till huvudinnehållet

En underlig dag i havet

Det var en helt vanlig morgon när jag vaknade. Eller det var i alla fall vad jag trodde. Det var näst sista dagen på sommarlovet och vi skulle till havet. Jag satte mig vid matbordet och tittade ut genom fönstret. Jag såg solen lysa på himlen fastän det bara var klockan sex på morgonen. Mamma och pappa hade vaknat men min syster sov fortfarande. När min lillasyster hade vaknat åt vi frukost. När alla var klara för att åka satte jag mig i bilen. Vi åkte ganska länge men till sist kom vi fram. Jag var först ut ur bilen och sprang ner mot klipporna. Jag älskade att bada. Jag bytte snabbt om till badkläder och hoppade i från bryggan. Mamma stannade på stranden medan pappa och syrran var kvar på det grunda. Mamma brukar alltid säga att jag är som en fisk i vattnet så hon var inte rädd när jag simmade ut alldeles själv.

Jag simmade långt ut i vattnet men så började jag sjunka. Det var som om själva havet drog ner mig. Jag minns inte riktigt vad som hände men när jag vaknade var jag på botten av havet!

Först fick jag en känsla av panik men när jag lugnade ner mig såg jag … och det var det vackraste jag hade sett i hela mitt liv! Jag hade hamnat mitt i ett färgglatt korallrev där det fanns sköldpaddor, delfiner, clownfiskar och en massa andra djur. Allt var så lugnt och stilla. Det kändes helt magiskt – tills en stor vithaj dök upp. Alla fiskar, sköldpaddorna och delfinerna fick panik och simmade iväg och jag följde efter. En liten delfin simmade bredvid mig. Den såg livrädd ut men trots det var det den sötaste delfin jag någonsin sett! Vithajen jagade oss men till slut tröttnade den och simmade iväg. Då simmade vi alla tillbaka till korallrevet igen. Några av fiskarna lekte med varandra och jag tittade på med ett stort leende. Så kom jag på att jag faktiskt andades fastän jag var i havet och jag undrade hur det kunde komma sig. Varför drog själva havet ner mig hit och vad gjorde jag egentligen här? Jag tänkte så mycket på det att jag blev helt yr i huvudet. Jag ville verkligen veta. Vad ville havet säga till mig? Då kom en kraftig ström mot mig.  Den förde mig uppåt och uppåt, ända till ytan.

Plötsligt var jag på stranden igen. Mamma och pappa kom rusande mot mig.
– Var har du varit? sa pappa och kramade mig hårt.

Jag stod helt tyst och förstod inte vad de väsnas om. Jag hade ju inte ens hunnit doppa huvudet under ytan. Vad var det egentligen som hade hänt? Havet hade bjudit in mig av en anledning som jag än idag tänker mycket på. Kanske kan du hjälpa mig att lösa gåtan som annars får bli en hemlighet för både dig och mig för evigt.

(Bidraget är skrivet av Selma, klass 4B på Tranängskolan i Tranemo som vann skrivartävlingen för fjärdeklassare 2022.


Senast uppdaterad: 2022-12-19 08:27