Nakensnäckor fyller havet med sällsam färg och form
De ser ut som små sagoväsen eller undervattensfjärilar och trivs på den svenska västkusten. De har namn som rygghorningar, kottnudingar och stjärnkottnudingar. Och de är inte vilka snäckor som helst – utan kallas nakensnäckor och fyller skärgårdarna med färg och form under vattenytan.
Under ytan vid västkusten lever märkliga snäckor med konstiga former och färger. De kallas nakensnäckor för att de saknar skal som vuxna – de kastar av det när de små. Istället skyddar de sig genom att smaka illa eller ha brännande utskott på ryggen. Dessa utskott innehåller nässelceller som de stjäl från de nässeldjur som de äter. Om man skulle få för sig att pussa en sådan nakensnäcka svider det rejält i läpparna.
Nakensnäckor, eller nudingar som de också kan kallas, annonserar tydligt med klara varningsfärger att man bör hålla sig borta, vilket hjälper mot hungriga fiskar men inte mot nyfikna marinbiologer. Det krävs dykarutrustning för att studera nakensnäckor, även om några arter kan ses helt nära ytan.
Nakensnäckor har något märkligt, nästan överjordiskt över sig, som något slags havets sagoväsen. De ser så konstiga ut, med märklig form och färg, och dyker upp och försvinner. Att leta nakensnäckor är lite som att leta trattkantareller, de kan verka osynliga, men när man väl ställt in blicken, så står man nästan på dem, säger Kennet Lundin, biolog på Göteborgs naturhistoriska museum.
Västkusten – ett paradis för nakensnäckor
De riktiga paradisen med högst artrikedom finner man på djupa klippor längst ut i ytterskärgården, med kallt och strömt vatten. Där hittar de mycket av favoritfödan polypdjur och mossdjur.
Det kan formligen myllra av nakensnäckor på sådana platser vid Väderöarna, Smögen eller Gullmarsfjordens mynning, särskilt på våren. Eftersom de är så talrika har de troligen stor påverkan på de marina ekosystemen vid kusten och kan till exempel påverka antalet maneter, då de har maneternas polypstadie på menyn.
Ökad kunskap med internationell spridning
Tillsammans med biologen och undervattensfotografen Klas Malmberg bedriver Kennet Lundin sedan 2010 ett projekt för att lyfta kunskapen om nakensnäckor i Sverige, och håller kurser i ämnet vid olika dykcentra. De samarbetar internationellt med andra forskare och bygger upp en referenssamling på museet.
Det finns i nuläget 95 kända arter vid västkusten, varav Kennet och Klas funnit ett femtontal som är nya för landet, samt återupptäckt ett antal arter som inget sett på länge. Några är helt nya för vetenskapen! Under maj månad i år upptäcktes en ny art för Sverige som fått namnet stjärnkottnuding, efter stjärnformade utskott vid huvudtentaklerna.
Helt nya arter
Gruppen kottnudingar har fått sitt namn av att de har ett antal utskott på ryggen som liknar tallkottar. Kennet och Klas fann en helt ny art för vetenskapen som har en ringformad mörk linje vid den randen av höljet till huvudtentaklerna. Den fick därför arbetsnamnet kajalkottnuding. Dessutom fick de besked om att DNA visar att en lite misstänkt rygghorning de upptäckte 2015 i Lysekil, intill nakenbadet vid Släggö, faktiskt är en ny och hittills okänd art. Rygghorningar är en grupp av nakensnäckor har fått namn av att ryggutskotten liknar kohorn.
Den här arten har i skrivande stund ännu inte fått något svenskt namn. Men det finns mer att finna där ute och fler arter kommer att upptäckas!
Vill du veta mer?
Kennet Lundin, biolog
Göteborgs Naturhistoriska museum
Tfn: 010-441 42 45
E-post; kennet.lundin@vgregion.se
