Museets historia
Göteborgs naturhistoriska museum räknas som Göteborgs äldsta museum då det bildades så tidigt som år 1833, med Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhällets naturaliesamlingar som grund.
I begynnelsen var museet placerat i Ostindiska huset, på Norra Hamngatan 12, vid nuvarande Stadsmuseet.
Vid sekelskiftet 1900 hade Göteborgs Museum nått en betydande position inom svenskt museiväsen. I samband med museets 50-årsjubileum 1911 framfördes behovet av större lokaler för de zoologiska samlingarna. Förslaget om ett nytt museum i Slottsskogen gillades inte av alla. Bland annat menade man att detta var den enda plats för rekreation som erbjöds de fattiga i området. Å andra sidan fanns fördelen med det rika djurlivet i omgivningen och folkbildningstanken var ett starkt vägande argument.
Ett nytt museum i nationalromantisk stil
Den 1 oktober 1914 klubbades beslutet i Stadsfullmäktige om ett nytt museum på Olivedalshöjden. Museet flyttade 1923 från Ostindiska huset till en egen nyuppförd byggnad i Slottsskogen och fick 1981 en tillbyggnad. Museet är byggt i nationalromantisk stil och formgavs av arkitekten Ernst Torulf som bland annat har ritat Hvitfeldska gymnasiet i Göteborg. L. A. Jägerskiöld, blev den som ledde arbetet med det nya museet. Han blev också dess första chef och var kvar på den posten till sin pensionering 1937.
Göteborgs naturhistoriska museum var vid sin tillkomst relativt fritt från texter bortsett från de små etiketterna som finns för identifiering av de enskilda objekten. Anledningen var att man under 1800-talet tänkte sig att föremålen i sig själva bar på en kunskap.
Varifrån kommer alla djur?
Många monterade djur följde med i flytten från Ostindiska huset, inte minst valen, som tack vare sina sektioner och hjul kunde rullas upp till det nya museet. Kringresande menagerier bidrog och donerade djur. Olika firmor, ofta i nära samarbete med till exempel djurparker var specialiserade på monterade djur. Andra djur har sin speciella historia.
Elefanten, Monjet och Smilet
Flera av museets intendenter, som förutom att vara skickliga konservatorer också jagade lade själva ned sina byten. Mest känd är kanske David Sjölander, som till slut kom iväg på sin ivrigt efterlängtade expedition till Afrika i jakten på en elefant. Andra tog med sig levande djur hem från resor.
Konservator Kaudern medförde från Sulawesi apan Monjet, som tillbringade sitt liv fram till sin död på museet. Smilet var länge ett populärt besöksmål på Sjöfartsmuseet. Hon kom med sina syskon till världsutställningen 1923. Efter hennes död gjordes en avgjutning, som nu går att se i den delen av museets permanenta utställningar som vi kallar Fiskar & reptiler.
Brett urval av jordens fauna
Museets samlingar omfattar idag cirka 10 miljoner djur och den permanenta utställningen uppvisar ett brett urval av jordens fauna – från encelliga amöbor till den stolta afrikanska elefant som tronar i däggdjursalens mitt. I den marina sektionen återfinns en ung blåval – mer känd som Malmska valen – och i avdelningen om människans utveckling kan vi möta en skalenlig kopia av Lucy. Unikt för museet är Olof Gyllings välbevarade dioramor som förblivit orörda sedan 20-talet.
Sedan den 1 januari 1999 ägs och drivs museet av Västra Götalandsregionen. Sedan 1 januari 2020 ingår museet i Förvaltningen för kulturutveckling vilket är en sammanslagning av de tidigare förvaltningarna Kultur i Väst och Västarvet.
