Taxonomi: När arterna får namn

När man talar om biologisk mångfald handlar det ofta om antal arter. Hur många som finns, hur många som är hotade och hur många som redan har försvunnit. Men innan arter kan räknas, skyddas eller följas upp måste det vara fastslaget vilken art det handlar om. 

– Taxonomi handlar om indelningen av livet på jorden. Djur, växter, bakterier, arkéer och andra livsformer delas in i olika grupper med olika namn och benämningar. Det är grunden för att vi ens ska kunna beskriva den biologiska mångfalden, säger Kennet Lundin, marinbiolog och intendent på Göteborgs naturhistoriska museum. 

Frågan är aktuell i samband med årets Rödlista, där experter från Göteborgs naturhistoriska museum medverkar. När arter ska bedömas som livskraftiga eller hotade måste det först vara tydligt vilken art det handlar om.

– Därför är namnen en del av själva grunden för Rödlistan. 

Taxonomi i praktiken 

När en art beskrivs vetenskapligt får den inte bara ett namn. Namnet knyts också till ett bevarat exemplar av arten, ett så kallat typexemplar, som deponerats på ett museum.

– Det gör att namnet alltid går att koppla till ett faktiskt objekt, djur, växt eller svamp, berättar Kennet Lundin. 

När nya fynd görs kan forskare jämföra dem med typexemplaret. Då går det att avgöra om fyndet hör till samma art, en närbesläktad art eller något som behöver beskrivas som nytt. Det faktum att det finns ett faktiskt exemplar att gå tillbaka till ger stabilitet när arter jämförs, omprövas och placeras in i systemet. Där har namnfrågan en viktig funktion.

– Om namn ändras utan tydliga regler blir kunskapen svår att följa över tid. Därför finns internationella regler för hur arter ska beskrivas och namnges. 

Stabilitet betyder inte att taxonomin aldrig förändras. Ny forskning kan visa att tidigare indelningar behöver justeras.

– Men förändringarna ska gå att följa, så att forskare, myndigheter och naturvårdare vet vad som har ändrats och varför, fortsätter Kennet Lundin. 

DNA-analys gör stor nytta  

En art ska alltså inte bara få ett namn utan också placeras i ett större sammanhang: släkte, familj, ordning och vidare uppåt i systemet. Den typen av klarhet behövs i forskning och artbestämning, men också när arter ska rödlistas, skyddas, följas upp eller rapporteras in.

– Det viktiga är att vi alla talar samma språk. Om namnen används olika blir det oklart vilken art som avses, säger Kennet Lundin.

Indelningen av arter har förändrats över tid. Förr byggde den ofta mer på hur organismer såg ut. I dag försöker forskare i högre grad förstå hur arter faktiskt är släkt med varandra, vilka som har ett nära gemensamt ursprung och vilka som bara råkar likna varandra. Det betyder att taxonomin fungerar som ett slags släktträd över livet på jorden.

– Här har DNA-analyser fått stor betydelse. De kan visa släktskap som inte alltid syns utanpå. Ibland leder det till att arter flyttas till en annan grupp. I andra fall visar det sig att det som tidigare betraktades som en art egentligen är flera. 

Artgränser och artnamn  

Frågan om vad som räknas som en egen art är inte bara teoretisk. Den kan påverka hur arter skyddas. Just i naturvården blir det extra viktigt att namnen är entydiga. När arter ska rödlistas, rapporteras eller följas upp behöver det vara klart vilken art som avses. Därför arbetar SLU Artdatabanken löpande med svenska artnamn. Kennet Lundin är en av flera experter på Göteborgs naturhistoriska museum som arbetar med Rödlistan och sedan i höstas ingår han även i den kommitté med specialister som arbetar med namnen.

– Artdatabanken har ett statligt uppdrag att ge svenska namn. Och sedan är det viktigt att respektera det, säger Kennet Lundin.

Kennet Lundin tar torsken i Östersjön som exempel där artgränser får betydelse. Om Östersjötorsken räknas in i ett större torskbestånd kan den bedömas på ett sätt. Om den däremot betraktas som en egen, tydligt avgränsad grupp behöver den bedömas för sig.

– Om en art eller population bedöms som hotad kan det få konsekvenser för vad människan får göra med den. Då kan den rödlistas och behöva skyddas. Det kan i sin tur påverka om den får fiskas och vilka fiskekvoter som sätts, fortsätter Kennet Lundin. 

Svenska namn gör arterna möjliga att prata om 

De vetenskapliga namnen ger precision. Men om fler än forskare ska kunna känna igen, rapportera och prata om arter behövs också svenska namn. När man får ut svenska namn på en grupp, till exempel hoppspindlar, får de en identitet. Många människor som är intresserade får upp ögonen för dem. Det blir mycket lättare att ta till sig, menar Kennet Lundin.

– Man ska kunna kommunicera arter utan att behöva kunna de vetenskapliga namnen. När de får svenska namn får de en slags identitet och blir lättare att använda i till exempel undervisning, medier och bland naturintresserade.

Handeln har ett litet friare uttryck, men när de säljer något måste det korrekta vetenskapliga namnet ändå stå där enligt internationell EU-lagstiftning.

– Det finns exempel där namn byts eller förskönas av försäljningsskäl. Man kanske inte vill sälja något som heter tarmalg eller tarmsjöpung, utan använder något mer tilltalande namn. Men det finns ett formellt, strikt namn som gäller. 

Namngett flera hundra arter 

Det finns andra pedagogiska vinster med artnamn, exempelvis för det som brukar kallas artblindhet, att färre människor känner igen arter i sin omgivning. Utan namn blir djur och småkryp lätt bara bakgrundsbrus i stället för arter med egna liv, funktioner och sammanhang.

– Det är en av anledningarna till att namnen spelar roll. Det vi kan namnge blir lättare att upptäcka, tala om och skydda. Det man inte har namn för vet man ofta inte heller något om.

Kennet Lundin har varit med i diskussioner som namngett uppemot 500 arter, kanske ännu fler. Dessutom har han fått en liten mask i Nordsjön döpt efter sig: Sterreria lundini, där släktnamnet Sterreria myntats av Kennet efter professor Wolfgang Sterreria på Bermuda. Hur ska då ett bra artnamn vara?

Många svenska namn är djupt rotade i kulturhistorien och beskriver artens utseende eller levnadssätt. Ett nytt namn ska helst också säga något om arten, form, färg, beteende eller något annat som gör den lättare att känna igen. Namnet ska vara begripligt, gå att uttala och fungera över tid. Humor är tillåtet så länge det inte är förargelseväckande. Underfundighet uppskattas.

– Det roliga är när man hittar det där namnet som sitter som en smäck, säger han. Och ibland finns också glädjen i att senare se ett namn användas och veta, det där var faktiskt jag med och tog fram.  

Fakta: Taxonomins dag

• Taxonomins dag infaller den 23 maj, på Carl von Linnés födelsedag.  
• Taxonomi är arbetet med att identifiera, beskriva, namnge och klassificera levande organismer.  
• När forskare beskriver en art vetenskapligt undersöker de om den redan är känd eller om det handlar om en art som inte har beskrivits tidigare.
• En ny art får ett vetenskapligt namn. Namnet knyts till ett bevarat exemplar, ett så kallat typexemplar, som deponeras eller redan finns i en museisamling.
• Svenska artnamn tas ofta fram separat. Då tittar man på hur arten ser ut, hur den lever, om det finns äldre namn och om namnet fungerar på svenska.  
• I Sverige arbetar SLU Artdatabanken löpande med svenska artnamn. Arbetet görs i särskilda namngivningskommittéer med experter.  
• Namnen behövs för att arter ska kunna kännas igen, rapporteras, rödlistas och skyddas.