Stören på väg tillbaka till Göta älv – tack vare museets samlingar
SAMLINGAR För längesedan simmade stören i Göta älv. Efter hundra års frånvaro är fisken nu redo för comeback, tack vare samlingarna på Göteborgs naturhistoriska museum. Planen framåt är att släppa ut 5 000 störar om året i älven.
Idén att återinföra atlantstören i Göta älv har funnits länge. Redan på 1990-talet diskuterades vikten av att använda de störar som finns i museets samlingar för att ta reda på exakt vilken typ av stör som i så fall skulle bli aktuell.
År 2012 blev Göteborgs naturhistoriska museum huvudman för en förstudie med syfte att samla ihop allt underlag som ditintills fanns för projektet. Förstudien ledde till att man därefter kunde söka tillstånd hos Länsstyrelsen, vilket beviljades och uppdrag Störens återkomst kunde börja.
Att verifiera en stör
Museets intendent Magnus Gelang och biolog Kennet Lundin har verifierat störarna i samlingarna, vissa så gamla som 150 år. Störarna är så kallat juvenila, alltså unga exemplar, vilka bevisar att de en gång lekt och fötts i Göta älv från vilken exemplaren härrör.
– Störarna från Göta älv visade sig vara så kallade atlantstörar, Acipenser oxyrinchus på latin. Artepitetet oxyrinchus betyder spetsnos, vilket syns väldigt tydligt när de är unga. I samband med arbetet inför artdatabankens nationalnyckel om strålfeniga fiskar verifierades störarna morfologiskt, men vi har även tagit DNA-prov på dem, berättar Magnus Gelang.
I samlingarna finns en globalt stark täckning på olika arter av stör, som exempelvis paddelstör från Mississippi, europeisk stör och sibirisk stör, men extra fokus ligger på störar från Sverige och framför allt västkusten. Den europeiska stören, Acipenser sturio, finns i dag i Frankrike och Spanien, men förekom aldrig i Skandinavien och Östersjön.
– Man kan lätt se skillnad på en atlantstör och en europeisk stör när de är små, de har helt olika ansiktsuttryck, men det är svårare när de blir större, säger Kennet Lundin.
Arten finns inte längre i östra delen av Nordatlanten och är i Rödlistan klassad som regionalt utdöd, men vilda bestånd finns däremot kvar i västra Nordatlanten, i USA och Kanada.
Vikten av samlingar
Ett projekt som Störens återkomst understryker vikten av att ett museum ägnar sig åt aktiv samlingsförvaltning, alltså att förvalta och tillgängliggöra sina samlingar, men också att ta in nytt material som ligger till grund för samtidsdokumentation.
– På grund av klimatförändringarna händer det i dag otroligt mycket med vår natur och biologiska mångfald. Om vi inte ser till att aktivt samla in material i nutid kommer vi om hundra år inte veta vad som egentligen hände och vad vi ska bry oss om, säger Magnus Gelang.
Atlantstören är en del av Sveriges inhemska, historiska fauna och har funnits på västkusten i över 5 000 år. I Göta älv-dalen har arkeologer hittat fjäll från stör i kökkenmöddingar, den var alltså en populär matfisk redan under äldre stenålder.
Bevis för att den levde i Göta älv
I dag är det enbart Göteborgs naturhistoriska museums samlingar som kan bevisa att stören en gång levde i Göta älv. Projektet hade således inte gått att genomföra utan museets samlingar, eftersom man inte vill riskera att plantera ut fel sorts fisk i älven.
– Det som är vanligt i dag kan vara försvunnet i framtiden, fortsätter Kennet Lundin. I mitten på 1800-talet anade man nog inte att störarna skulle försvinna från Göta älv, men svaret har vi i dag här på museet. Samlingarna gör att morgondagens historia går att verifiera.
De nya störarna
Inom samarbetsprojektet Störens återkomst kontaktades ett EU-projekt i Tyskland där man arbetar för att återintroducera atlantstör i floden Oder, som mynnar i södra Östersjön. Det tyska projektet har utgått från atlantstörar som hämtats från St. Croix- floden, en gränsflod mellan USA och Kanada.
Utifrån dessa avelsdjur har man i det tyska projektet fått fram många nya störar och några av dessa släpptes ut på test i Göta älv redan i maj, var och en med en sändare inopererad för att forskarna ska kunna följa dem.
– En av störarna drog iväg mot havet direkt, en annan stannade lite längre vid utsläppsplatsen. De har garanterat olika personlighet, säger Magnus Gelang.
Perfekt miljö
Göta älvs hårda lerbotten utgör en perfekt miljö för störarna. Bottnens stora stenar och brist på sediment är en fin barnkammare för störens rom, där även älvens ström bidrar till god syresättning mellan blocken.
– Störarna tycker om att smyga längs med botten och kan vara lite kinkiga med sin miljö, men Göta älv har alla kvaliteter de brukar gilla. De tycker nog också att det är skönt att få komma ut i en älv, i stället för dammen de fötts upp i. Det blir som att komma hem för dem, säger Kennet Lundin.
Planen är att från och med nu släppa ut 5 000 störar om året i älven, men att etablera en stabil population kommer dock ta sin tid, minst femtio år.
– Det är ett otacksamt projekt på så sätt, de flesta av oss som jobbar med det kommer vara döda när det väl är klart, säger Magnus Gelang.
”Ikonisk och häftig fisk”
Forskarna räknar med att störens återkomst i Göta älv ska ge en positiv inverkan på hela ekosystemet och att störarna ska fungera som en paraplyart för andra arter.
– Man kan se ekosystemet som ett Jenga-torn, när en pusselbit försvinner blir hela tornet instabilt. Det vi gör nu är att sätta tillbaka en av de saknade pusselbitarna och med det hoppas vi att fler saknade arter kan tillkomma, säger Magnus Gelang.
Till skillnad från många andra arter försvann inte stören till följd av en förstörd livsmiljö, den blev helt enkelt utfiskad. Det faktumet ökar chansen för att den ska kunna återetablera sig i sin forna miljö, med lite hjälp på traven.
– Om en lucka uppstår i ett ekosystem fylls den ofta av invasiva arter och genom att plantera ut stör stänger man den luckan, säger Kennet Lundin. Och det finns mycket kvar att lära om vad stören hade för roll i älven och kustområdena. Det är ju en ikonisk och häftig fisk!
Allmänheten välkommen
Den 18 juni ska nästa grupp störar i projektet släppas ut och allmänheten är varmt välkommen att vara med.
Göteborgs naturhistoriska museums arbete är dock inte klart än på långa vägar. På varje ny stör har DNA-prover tagits och dessa kommer nu att förvaltas av museets samlingar för all framtid.
Projekt: Störens återkomst
Projektet finansierats av Naturkompaniet, Patagonia och Carl Tryggers stiftelse för vetenskaplig forskning. Följande samarbetspartners ingår i projektet: Sveriges Sportfiske- och fiskevårdsförbund, Sveriges Lantbruksuniversitet SLU Vilt, Fisk och Miljö samt SLU Aqua, SLU Artdatabanken, Göteborgs Naturhistoriska Museum, Göteborgs Universitet, Miljöteknik i Väst och Leibniz-Institute for Freshwater Ecology and Inland Fisheries.
Läs mer och följ projektet på webbplatsen för projektet >>
Text: Anna Härdig för VGRFokus
Bild: Mathias Arnham Sportfiskarna
