Medeltida mördarsniglar och hur man äter dem
Mördarsniglar är inget nytt. Redan på medeltiden slogs modiga riddare mot gigantiska sniglar som hotade deras… Ja. I vart fall slogs de mot dem i marginalerna i olika medeltida manuskript. Idag fortsätter vi slåss mot dem, i jakten på att en gång för alla bli av med trädgårdens och barfotafötternas plågoandar. Man kan till exempel äta upp sniglarna. Här presenterar vi traditionsburna recept när de är som bäst!
I gamla dokument från 1200- och 1300-talet förekommer en del klotter i marginalerna. Klotter är kanske fel ord, fenomenet är nämligen så utbrett att det fått ett helt eget begrepp; marginalia. I de medeltida böckerna fanns mycket tomrum att leka med kring textstyckena, och lekte det gjorde man, kanske för att liva upp tillvaron något.
Varför sniglar?
Ett av de vanligaste motiven är just riddare som slåss mot stora sniglar. Ibland är sniglarna bara sniglar, om än väldigt stora, men ibland har de ansiktet som hos en gammal man eller små kaninöron på huvudet (påsksnigel?). Men det är inte mördarsniglar riddarna slåss emot. De hotande sniglarna har skal, helt vanliga snäckor alltså. Fast väldigt stora.
Det finns en mängd olika teorier om bakgrunden till snigelmotivet. Kanske ska sniglarna vara en humoristisk blinkning mot riddaren, snigeln har sitt skal att gömma sig i, riddaren sin rustning. Kanske ligger det humoristiska i att en mäktig riddare är rädd för något så långsamt och harmlöst som en snigel. Är sniglarna en symbol för de svekfulla langobarderna? Eller symboliserar sniglarna de fattiga och riddarna aristokratin? Klart är i alla fall att det verkar som om riddarna oftast ser ut att förlora kampen mot sniglarna.
Heliga Birgittas bästa snigelförolämpning
Men vad säger våra medeltida texter om sniglar överhuvudtaget? Marie Schmidt, museipedagog på Lödöse museum, har kikat!
– Heliga Birgitta uttalar sig faktiskt om en biskop hon inte gillade och liknar honom vid en snighil hulkin som ligghir j them träkkenom som han är födhir. Hon tycker alltså, på modern svenska, att biskopen är en snigel som ligger i den avföring i vilken han är född, förklarar Marie.
Sniglarna verkar inte ha haft särskilt gott anseende med andra ord. Vidare står att det inte fanns något större användningsområde för sniglar under medeltiden, men Peder Månsson har ändå ett förslag. Månsson föddes 1460 i Jönköping och verkade som katolsk präst, birgittinmunk och författare. Han skrev gärna om tekniska ämnen, men drog sig inte för att tipsa om recept på sniglar.
Här kommer ett utdrag ur hans bok Bondakonst :
Gödha snighla
Tak snigla som krypa j gräseno haffwandis sith hws mädh sig hoc gör en deegh aff wathn oc myöl och läg jn j ena lerkrwko trykkiandis alth wm kringh krwkona deghen, oc warj tha likowäl nokor sma hol pa krwkonne snighlommen til anda rwm, oc swa hwälff krwkona pa en hop mädh sniglom swa ätha the deghen oc gödhas, sidhan sywdis oc skwmes j mangh wathn oc ätis mädh pepar, Jtem the öxlas myktih.
Hängde ni med? Man ska alltså samla in sniglarna som kryper runt i gräset med sitt hus på sig, göra en deg av vatten och mjöl och klä insidan av en kruka med denna deg samt lufthål. Sedan stoppar man ned sniglarna där så de får äta av degen och riktigt gödas. Sedan sköljer och sjuder man sniglarna i vatten kryddat med en massa peppar. Helgmiddagen är fixad!
Slemmigt men mättande?
Betyder det här att vi skulle kunna bli av med dagens mördarsniglar (Arion vulgaris) genom att helt enkelt äta upp dem? Nej, riktigt så lätt verkar det inte vara.
– De är inte giftiga, men det som gör att så få djur äter dem är att de producerar stora mängder trådigt, mycket klibbigt slem, mycket mer än en vanlig svart skogssnigel! Munnen eller näbben klibbar igen och det hela blir svårhanterligt, förklarar Ted von Proschwitz, biolog på Göteborgs naturhistoriska museum.
Men Ted har faktiskt ätit en och annan mördarsnigel i sina dagar.
Vinbergssnäckan (Helix pomatia) ska enligt medeltida källor ha varit en uppskattad delikatess i romarriket. I Sverige ska den ha fungerat bra som käk under fastan. Tydligen gillar den att hålla hus vid herrgårdar eller forna kloster.
Både medeltida och nutida snigelrecept understryker i vart fall hur viktigt det är att krydda mycket för att rätten verkligen ska uppnå kulinariska höjder.
– Det kanske ändå är bättre att hålla sig till sådana där sniglar med hus på som Peder Månsson skriver, reflekterar Marie Schmidt.Sniglar vs. myror
Peder Månsson har också ett sista tips på användningsområde för sniglar med skal. Har du problem med myror på tomten? Läs noga här nedan!
Myror fördriffwas när man stöther samman origanum oc brennesten oc stryker på holen thär myrogangen är, thet samma fördriffwer oc bij, Jtem brennas tomma snigla skala oc stötis j asko oc stoppes jn j myro gangen tha fly the thädhan.
Samla alltså in skalen från sniglarna, stöt dessa till ett pulver som du blandar med oregano och svavel, kleta in det i myrgångarna och tutta eld på alltihop. Då flyr de hädan. Synd för de stackars riddarna att detta inte fördrev även de gigantiska mördarsniglarna de slogs mot.
Författare: Anna Härdig, digital kommunikatör i Förvaltningen för kulturutveckling
