Sädesärlan – den lyckliga fågeln
Sädesärlan finns utbredd över nästa hela den euroasiatiska kontinenten, där den i många kulturer ses som en vårens budbärare och förknippas med goda varsel. Här får du lära dig lite mer om denna vippande fågel.
Gillar det hemvanda kvarterets insekter
Sädesärlans nuvarande namn dokumenterades första gången år 1538 och grundas i att sädesärlan ofta anländer före det att vårsådden är klar. Den följer gärna bonden i spåren när jorden plöjs upp. Men det är inte fröerna den är ute efter.
– Den tar nästan uteslutande insekter och andra ryggradslösa djur som den finner på låg växtlighet eller i luften nära marken, berättar Åke Lindström, professor i biologi vid Lunds universitet.
När sädesärlan kommer oss åter från jordens sydligare hörn återvänder den ofta till samma plats år efter år, det kan man se eftersom många är ringmärkta. I andra fall är det nya fåglar som kommer till samma plats, möjligtvis byts en av partnerna i paret ut lite då och då. Då kan exakt samma plats utnyttjas många år på raken. Lika vanligt är troligen att en sädesärla kommer tillbaka till ungefär samma plats.
En del fåglar byter häckningsplats mellan åren, ibland med upp till 100 mil emellan. Det gäller arter som utnyttjar temporärt gynnsamma förhållande på enstaka platser där dessa varierar kraftigt geografiskt. Till exempel fjällugglan som bara besöker platser med god lämmeltillgång, något som varierar stort mellan åren.
Hur beter den sig egentligen?
Sädesärlan är känd för sitt vippande på stjärten. Förr sade man att om man lyckades strö salt på sädesärlans stjärt utan att den hann vippa av det, då fick man önska sig någonting. Ett bra exempel på billig underhållning och passning av barn alltså. Men varför vippar den egentligen på stjärten?
– Detta har mig veterligen ingen riktigt förklarat. Det sägs kunna vara ett sätt att skrämma fram insekter, men kan också vara en signal åt rovfåglar att visa att man är vaksam och på alerten, säger Åke Lindström.
Sädesärlan kan övervintra alltifrån Tyskland och ned till norra Afrika. Det sistnämnda är en lång sträcka för en liten fågel på väg från Sverige. Troligen navigerar den, likt många andra flyttfåglar, genom att utnyttja de olika ledtrådar den kan få av solens höjd och riktning, stjärnorna, jordens magnetfält samt genom att den helt enkelt känner igen sig efter tidigare resor.
Omtyckt även i myternas värld
Sädesärlans har ett brett utbredningsområde över i stort sett hela Eurasien. I många kulturer där den förekommer är sädesärlan förknippad med lycka och gott varsel, men även olycka för den person som på något vis skadar fågeln.
Hos Ainufolket i Japan berättas det om att sädesärlan sändes av Gud för att skapa en beboelig värld. Genom att banka med sin stjärt på den blöta jorden for vattnet bort och det träsk som då var jorden blev till fast mark och vattnet samlades i oceaner.
En annan sägen, från Azorerna, berättar om hur sädesärlan hjälpte till att sopa igen spåren efter Maria och Josef när dessa flydde genom öknen från Herodes. Maria var så tacksam över fågelns hjälp att hon välsignade den till att alltid vara glad och lycklig och att ingen skulle få skada den.
– Att sädesärlan kopplas ihop med något positivt borde rimligen bero på att den är vacker och lätt att känna igen, söker sig människonära, inte ställer till några bekymmer, samt låter fint. Det måste varit fint för människorna förr i tiden att se den första ärlan i april, verkligen en vårens budbärare, säger Åke Lindström.Författare: Anna Härdig, digital kommunikatör i Förvaltningen för kulturutveckling
