Havsörnen - dyrkad i tusentals år
Havsörnen var länge borta från våra kuster, men idag ser läget lite ljusare ut för denna mäktiga fågel. Och att den genom historien har varit viktig för människan råder det inga tvivel om.
Arten har under 1900-talet varit starkt hotad och ansedd som utdöd på sina håll, mycket på grund av miljögifter. I Sverige står den fortfarande som ’nära hotad’ på artdatabankens rödlista. Men skulle du ändå vara i närheten av en havsörn är den lätt att få syn på tack vare sin storlek, med ett vingspann som kan bli upp till 240 centimeter.
– Det ser bra ut, havsörnen ökar stadigt i Sverige och återkoloniserar många platser som den länge varit borta ifrån. Havsörnen är ett bra exempel på att naturen kan återhämta sig trots att vi gjort stor skada, så det är helt klart lönt att ta hand om det lilla vi har kvar av vår natur! säger Magnus Gelang, intendent på Göteborgs naturhistoriska museum.Tack vare många åtgärder, exempelvis Svenska Naturskyddsföreningens Projekt Havsörn har arten börjat återhämta sig och år 2012 kunde det konstateras att den återigen häckar på svenska västkusten efter en frånvaro på 120 år. Även runt Vänern har havsörnen börjat häcka igen.
– Återkomst av stora rovdjur kan ibland ses som problematiskt, men faktum är att de spelar en stor positiv roll i ekosystemet. Populationerna av bytesdjur kan faktiskt stärkas på lång sikt när rovdjur är närvarande, kommenterar Magnus Gelang.Människa och havsörn har varit nära varandra länge. I Krapina i Kroatien har man hittat havsörnsklor med skåror i, smycken gjorda av neandertalare. På Orkneyöarna finns hällristningar föreställande havsörn, gjorda av pikter. Där har man även hittat 6000 år gamla gravhögar innehållandes skelett från havsörn. Mest känd är den så kallade Örngraven som byggts någon gång på 3000-talet f.Kr. Förutom kvarlevorna av cirka 300 människor hittades där också skelett från 14 havsörnar. Örnen är en mäktig fågel som uppenbarligen länge spelat en stor roll i den mänskliga kulturen.
På Shetlandsöarna trodde fiskare att bara man fick se en havsörn så skulle fisken flyta upp till ytan med buken uppåt. För att få större fiskelycka smetade de därför fett från havsörn på sina beten. Magnus Gelang tror dock att det definitivt är bättre att smeta på något som fiskarna normalt äter.
Det finns också skrönor om att örnar kan lyfta och föra bort småbarn som byten. Men enligt Magnus är det nog inte något vi bör oroa oss för.
– De skrönor jag känner till handlar om kungsörn som kan lyfta stora byten, men normalt inte över halva sin egen vikt och mycket sällan upp till strax under sin vikt. En stor kungsörn kan väga upp till cirka sex kilo. Det har alltså knappast hänt av logiska skäl och det finns inga belägg för det. Havsörn jagar mindre byten och ska de äta större djur är de beroende av kadaver. Författare: Anna Härdig, digital kommunikatör i Förvaltningen för kulturutveckling
