Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

Kulturgeografen i stort forskningsprojekt om vår relation till naturen

Porträtt på forskare Mattias Sandberg på en strand

Kulturgeografi handlar om människans relation och samspel med sin omgivning. Som lektor i ämnet vid Göteborgs universitet är Mattias Sandberg en del av ett nytt forskningsprojekt om naturmiljöer i staden. Han är även aktuell som föredragshållare på museet den 27/2. Vi ställde några frågor till Mattias. Läs mer här.

Hej Mattias!

– Hej!

Vad gör egentligen en kulturgeograf?

– En kulturgeograf tittar på hur vi som människor skapar och förhåller oss till vår omgivning. Det finns ju många tvärvetenskapliga ämnen som handlar om människan och något mer och i det här fallet är det människans geografi kan man säga.

Finns det någon skillnad i hur barn förhåller sig till naturen jämfört med vuxna?

– Barn ser oftast inte naturen som något abstrakt utan som en plats för handlingsmöjligheter. Ett träd går att klättra i, det finns löst material att samla på eller flytta runt för att skapa rum. Barn behöver oftast inte träna på dessa tankar, det räcker att släppa ut dem i naturen så hittar de på sakerna själva. En öppen yta passar perfekt för att springa snabbt, en annan yta är perfekt för gömställen och kurragömma eller balansakter. Rörelsemöjligheterna avgör aktiviteten samt platsens ofärdighet. Till skillnad från en iordningställd lekplats finns det ingen tydlig mall för vad man ska göra på platsen. Då finns, tack vare allemansrätten, både rätten och möjligheten för barnen att sätta sin egen prägel på platsens aktivitetsmöjligheter.

Vilka är dina bästa tips för att ta sig ut i naturen om man vill lära sig mer om den?

– Mycket handlar om att sänka tröskeln för vad som inkluderas i begreppet natur. Naturen finns ju egentligen överallt. Det bästa är att träna på att bli vaken kring detta faktum och lära sig uppskatta och trivas i sin omgivning, om det så är ett enstaka träd eller en liten parkbit. Idag handlar ju mycket i vår vardag om tid och tidsbrist, så det gäller också att ta sig tiden att upptäcka naturen i sin omgivning. Och i vår del av världen handlar det ju också mycket om årstid.

Berätta lite kort om ditt forskningsprojekt som du ska påbörja nu under 2020!

– Det är ett samarbete med en stor forskargrupp med många olika kompetenser. Vi ska titta på gröna och blå infrastrukturer, det kan vara alltifrån alléer till parker, vatten och skogsområden. Det handlar om stora frågor, som vårt behov som människor att mötas och vistas utomhus, hur vi kan ta hand om regnvatten, hur vi kan stärka befintliga platser och vad det får för konsekvenser tillgänglighetsmässigt om vi bygger undan grönområden och flyttar upp dem på hustak. Kort och gott handlar det om både relationen till olika platser ur ett klimatperspektiv men också allas möjlighet att kunna ta del av naturen på ett positivt sätt.

Vad vill du att folk ska ta med sig efter ditt föredrag den 27:e februari?

– En påminnelse om människan som naturberoende och sinnenas betydelse. Att kunna se, känna och relatera till naturen direkt är ett viktigt komplement till den mer storskaliga diskussionen kring negativa saker som miljöfrågor där människan mest bara förstör i naturen. Jag vill lyfta att människan också kan vara en restaurerande kraft och att vi inte bara ska dra oss undan och skuldbelägga oss själva som ett problem för naturen, utan att vi också kan utgöra en möjlighet.

Intervjun gjordes inför föredraget Vad ska vi med naturen till? med Mattias Sandberg torsdag den 27 februari 2020. 

Läs mer om Mattias Sandbergs forskning >>

Senast uppdaterad: 2020-03-17 09:39